Posterutställning
Posterutställningen kommer att finnas tillgänglig under hela mötet och kan besökas individuellt under rasterna.
Demontering
Fredagen den 3 december senast kl. 14.00
Posters som inte avlägsnats efter konferensen kommer inte att returneras.
Arrangörerna för posterutställningen är inte ansvariga för posters eventuella försvinnanden eller skador.
För övrig information kontakta: diabetesforum@meaconsulting.se
Posters
Att implementera Diabetesenkäten som kliniskt verktyg i diabetesvården: erfarenheter från patienter, diabetessjuksköterskor och läkare
Maria Svedbo Engström, Unn-Britt Johansson, Ebba Linder, Janeth Leksell, Katarina Eeg-Olofsson
Bakgrund: Diabetesenkäten är en digital enkät för vuxna med diabetes som handlar om hur personen mår och har det med sin diabetes samt upplever stödet från vården. Patienter erbjuds att besvara enkäten inför mottagningsbesök i diabetesvården där de automatiskt presenterade resultaten sedan kan diskuteras samt överföras till Nationella Diabetesregistret (NDR).
Syfte: Att beskriva patienters, diabetessjuksköterskors och läkares erfarenheter av att med stöd av en implementeringsstrategi bestående av inledande utbildning, lokala faciliterare och regelbunden uppföljning initiera användandet av den digitala Diabetesenkäten som ett kliniskt verktyg i diabetesvården.
Metod: I denna kvalitativa studie genomfördes semi-strukturerade fokusgruppsdiskussioner ca 12 månader efter initierad användning av Diabetesenkäten. Deltagare var diabetessjuksköterskor och läkare (4 grupper, N=20) vid mottagningar på medicinklinik eller i primärvård samt vuxna med typ 1- eller typ 2-diabetes (4 grupper, N=15).
Resultat: Den kvalitativa innehållsanalysen genererade temat Samtidigt som implementeringen kräver nya förhållningssätt så bidrar Diabetesenkäten med en bredare bild. Temat sammanfattar de två huvudkategorierna där patienternas och vårdpersonalens erfarenheter vävs samman. Den första huvudkategorin Diabetesenkäten stödjer person-centrerade besök baseras på kategorier som beskriver att Diabetesenkäten kan initiera förberedelser och stimulera reflektion inför mottagningsbesök, synliggöra viktiga aspekter under dessa besök, samt bredda perspektiven genom att tillföra ny information. Den andra huvudkategorin Processen att påbörja implementering av Diabetesenkäten bygger på kategorier som beskriver skillnader i engagemang bland medarbetare och chefer, utmaningen i att påbörja och bibehålla nya rutiner, upplevt stöd under implementeringen, tankar om själva enkäten, behovet av att hitta fungerande lokala administrativa rutiner, samt möjligheter och farhågor kopplat till fortsatt användande.
Kliniska implikationer: Diabetesenkäten kan bidra till vidgade perspektiv i diabetesvården. Patienter, diabetessjuksköterskor och läkare såg potentiella vinster både med att använda enkäten vid mottagningsbesök och för analyser på gruppnivå. Resultaten bidrar till vidareutveckling av strategier för att stödja implementering. I ett längre perspektiv kan Diabetesenkäten bidra till att stärka patientperspektiv i diabetesvården och att patientrapporterade data blir en naturlig del i NDR.
Poster 2
Strukturerat egenvårdsstöd till personer med diabetes typ 2
Jessica Rosman
INTRODUKTION: Diabetes typ 2 är en sjukdom som idag drabbar cirka 8 % av världens befolkning. Prevalensen förväntas öka till cirka 10 % fram till år 2045. Kostnaden för behandling av diabetes typ 2 och dess följdsjukdomar ökar i Sverige. Diabetes ökar risken för mikro- och makrovaskulära komplikationer samt för tidig död. Genom att behandla bland annat blodsockervärden, blodtryck samt blodfetter kan dessa risker minskas. Grundläggande för behandling och vård vid diabetessjukdom är att stödja personen med diabetes avseende egenvården. Det finns ett behov av att närmare studera individuell egenvårdsutbildning och egenvårdsstöd vid diabetes typ 2. En skriftlig individuell behandlingsplan har tagits fram, med Dorothea Orems egenvårdsteori som teoretisk referensram. Den pågående RCT-studien syftar till att utvärdera en skriftlig individuell behandlingsplan kan påverka glykemisk kontroll, hälsorelaterad livskvalitet, erfarenheter av att leva med diabetes och stödet från diabetesvården.
Metod: Aktuell studie är en randomiserad kontrollerad studie med kvantitativ ansats. En kvalitativ intervjustudie kommer att genomföras tolv månader efter interventionen. Det primära utfallsmåttet är HbA1c. Sekundära utfallsmått är hälsorelaterad livskvalitet (RAND-36) och upplevelsen av att leva med diabetes och av stödet från diabetesvård (Diabetesenkäten). Skillnader gällande data inom grupper kommer beräknas med parat t-test och icke parat t-test kommer användas för att beräkna skillnader mellan grupper. Mann-Whitney u-test kommer användas för att beräkna data på ordinalskala.
Etiska överväganden: Studien har godkänts av Etikprövningsmyndigheten. (Dnr: 2020-03421).
Poster 3
The route to type 2 diabetes: Results from the population study of women in Gothenburg 1968 – 2020
Kirsten Mehlig, Cecilia Björkelund, Lauren Lissner
Abstract
Aim: to determine the time-ordering between risk factors for diabetes up to 52 years before diagnosis or censoring at end of follow-up
Method: Among 1248 women aged 38-60 and free of diabetes at baseline (1968) 226 developed diabetes until 2020. Risk factors measured at baseline included body mass index (BMI), waist circumference (WC), fasting values of blood glucose and insulin as well as HOMA estimates for insulin sensitivity (HOMA-S) and beta-cell function (HOMA-B). Cubic-spline regression was used to model the dependence of risk factors on time to diagnosis/censoring by incident diabetes status.
Results: mean values for BMI and WC increased linearly with time to diabetes in the group with incident diabetes and remained stable in those without diagnosis until 2020. The difference was significant from 38 years before diagnosis/censoring, at which point the mean BMI reached 25 kg/m2 in women with incident diabetes. Mean values for insulin and HOMA-S differed by incident diagnosis as early as 48 years before diagnosis/censoring, with differences given by +2mIU/L and –20% respectively. While mean values for insulin and HOMA-S stayed constant at 7 mIU/L and 110% in the group without diabetes, mean values started to rise about 22 years (insulin) and 14 years (HOMA-S) before diagnosis in the diabetes group. The decline in HOMA-S coincided with a rise in mean glucose, while mean HOMA-B (adjusted for HOMA-S) was equal among groups until mean values started to decline about 6 years before diagnosis in the diabetes group.
Conclusion: The clinical manifestation of pre-diabetes appears to be dominated by a rise in anthropometric markers in the diabetes group about 38 years before diagnosis. However, subclinical differences in insulin and HOMA-S preceded anthropometric differences by about 10 years suggesting that metabolic disruptions may be the underlying cause, and weight gain the first sign of risk on the route to diabetes.
Poster 4
Projektledare: Anna-Karin Ringqvist VU
Projektgrupp
Kristin Andersson VEC SpecMVC
Verena Sengpiel VÖL SpecMVC
Märta Elverfors KPO SpecMVC
Lena Rosenberg Sektionsledare SpecMVC
Bakgrund: Kvinnor med komplicerad graviditeten har många kontroller och besök på sjukhus. Egenmonitorering ökar flexibiliteten, anpassas utifrån behov och förenklar kvinnornas vardag. Det innebär att de stödjande samtal, information, undersökningar och kontroller som planeras kommer att ske både på mottagningen och som egenkontroller i hemmet. Det finns goda erfarenheter i Holland och Danmark av egenmonitorering av gravida (J. F. M. van den Heuvel et al 2020, O Petersen, L Holst 2016) Egenmonitorering fungerar bra för gravida och är kostnadseffektivt (L M Pealing etr al 2019, G Xydopoulosi et al 2018).
Syfte: Syftet är att patienterna som har behov av kontroller under graviditet eller postpartumtiden ska kunna få en trygg och säker vård utan att de ska behöva komma in till sjukhuset för varje kontroll.
Genomförande: I projektet, som startade i april 2021 på Specialistmödravården, erbjuds kvinnorna egenmonitorering via en mobilapplikation. De följer välmående, blodtryck och urinsticka. Egenmonitorering med CTG startade i april 2020. De lånar en CTG-apparat och får utbildning på mottagningen. Barnmorskan registrerar dem i aktuell digital vårdplan. Dessa kan även anpassas individuellt. Det innebär att de inte behöver komma till sjukhuset lika ofta för kontroller. Barnmorskan följer patientens data digitalt på mottagningen. Patient kan chatta och ha videosamtal med barnmorskan via systemet.
Resultat
36 gravida kvinnor har hittills ingått i projektet. Den största gruppen är kvinnor med diabetes. 80 % var nöjda med att följa sina värden själva för bltr och urinsticka. Att inte alla var nöjda berodde på att urinstickan ibland var svår att läsa av. Detta har förbättrats med ny version av stickor. Chat är uppskattad av både patienterna och medarbetarna, 69 chat har hittills initierats av patienter och 166 av barnmorskan. 21 kvinnor med egenmonitorering med CTG har intervjuats. Alla är nöjda eller mycket nöjda och alla kände sig trygga hemma. Tekniken fungerade bra i de flesta fall och ca 7 % behövde komma in för ett uppföljande CTG på kliniken. Att kunna monitorera sig hemma själva innebar att besöken till sjukhuset kunde minskas med upp till 6 besök per graviditet.
Slutsats
Gravida kvinnor med behov av Specialistmödravård är mycket nöjda med att följa bltr, urinsticka och CTG hemma. De känner sig trygga, får lätt kontakt med barnmorskan och slipper många besök på sjukhuset. Det minskar resandet vilket är bra för miljön men även extra fördelaktigt i covidtider. Det minskar även behov av tider på mottagningen vilket ökar möjligheten att klara det ökade antalet diabetespatienter.
Poster 5
Användandet av the Family toolbox, utvecklat i dansk primärvård, efter kulturell och språklig anpassning till primärvården i Region Stockholm.
Marianne Pegelow, Nouha Saleh Stattin, Dan Grabowski
Bakgrund:
Personer med typ 2 diabetes ansvarar för egenvården och är också den som har bäst kunskap om sitt liv, sina behov och sin förmåga att hantera sin diabetes med bibehållen livskvalitet. Familjen anses av många ha en stödjande funktion. Men det har egentligen inte utforskats om relationerna inom familjen alltid är stödjande eller om de också kan fungera som hinder att uppnå egenvårdsmålen. Steno Diabetes Center i Köpenhamn har identifierat de specifika utmaningarna och problemen som rör familjens medverkande i en dansk population. Det arbetet har resulterade i Family Toolbox med fyra dialogverktyg: 1) Familjespegeln, 2) Familjeboken, 3) Familjelinjen och 4) Familjeplanen.
Syfte:
Att undersöka och pröva (prototyp) om Family Toolbox utvecklat i Danmark, skulle kunna användas inom primärvård efter kulturell och språklig anpassning för att passa primärvården i Region Stockholm.
Metod:
Detta projekt är utformat i tre steg i samarbete med Steno Diabetes Center i Köpenhamn
Fas 1: Översättning och kulturell anpassning av materialet i Family Toolbox för att användas i svensk primärvården och utbildningar för främst diabetessjuksköterskor som tillhandahålls av en senior forskare från Steno Diabetes Center.
Fas 2: Pilottesta Family Toolbox i workshops. Intervjuer kommer att genomföras med deltagarna för återkoppling på materialet och eventuell justering av materialet.
Fas 3: Genomföra en effektstudie (med familjeintervjuer) bland de familjer som har arbetat med verktygen direkt eller/och efter 6 månader, 12 månader.
Slutsatsen:
Den komplexitet som livet med diabetes innebär är inte bara begränsad till personen själv utan påverkar ofta hela familjen. Därför ska vi testa om dialogverktyget Family toolbox kan anpassas och användas i primärvården i Sverige.
Poster 6
De senaste årens forskning har gett vid handen att det finns fler undergrupper till diabetes mellitus typ 2 än vad som tidigare varit känt.
Sofia Olsson
Grupp 1, SAID (severe autoimmune diabetes): motsvarar i princip typ 1 diabetes och LADA (latent autoimmune diabetes in the adult), och karaktäriseras av insjuknande i låg ålder, dålig metabol kontroll, försämrad insulinproduktion och förekomst av GADA-antikroppar.
Grupp 2, SIDD (severe insulin-deficient diabetes): omfattar personer utan antikroppar med högt HbA1C, försämrad insulinproduktion och måttlig insulinresistens. Grupp 2 har den högsta förekomsten av retinopati.
Grupp 3, SIRD (severe insulin-resistant diabetes): karaktäriseras av kraftig övervikt och allvarlig insulinresistens. Grupp 3 hade den högsta förekomsten av njurskador vilket också är den följdsjukdom som kostar samhället mest.
Grupp 4, MOD (mild obesity-related diabetes, MOD): omfattar kraftigt överviktiga patienter som insjuknar vid relativt ung ålder.
Grupp 5, MARD (mild age-related diabetes, MARD): är den största gruppen (ca 40%) och samlar de äldsta patienterna.
Detta kan innebära att kontroller och uppföljning av diabetespatienter kan och bör anpassas efter den subgrupp man faller inom. De subgrupper som behöver mer intensiv och riktad uppföljning kan potentiellt vinna på att minska risken för, eller fördröja debuten av, komplikationer. Andra subgrupper behöver mindre intensiv uppföljning och därmed kan resurser frigöras.
I delprojekt 1 avser vi att undersöka hur diabetespatienterna listade hos oss fördelar sig över de olika subgrupperna. Detta görs genom journalgenomgång och till hjälp finns tidigare analyserade ANDIS-prover.
Frågeställning
Delprojekt 1: Hur fördelar sig vår kohort med diabetespatienter på de olika subgrupperna?
Delprojekt 2: Kan undergrupperingen av diabetespatienter leda till anpassning av uppföljning så att resurserna används smartare?
Mål och effekter
Målsättningen är att individanpassa behandlingen på gruppnivå. Genom att anpassa hur ofta och vilka kontroller som görs, kan tid och resurser allokeras till de som behöver det bäst. För patienten kan det antingen innebära färre kontroller, med de vinster i tid och minskad hospitalisering om det medför, eller er riktad uppföljning vilket kan förhindra eller fördröja komplikationer.
Projektbeskrivning
I delprojekt 1 inkluderas de patienter som finns med i vårt ANDIS -register. Genom journalgranskning delas dessa in i de fem olika grupperna beskrivna ovan. Detta berör ca 150 patienter.
Vi kommer enbart att inkludera de patienter som ingår i ANDIS-projektet då värde för c-peptid behövs för klassificeringen.
I delprojekt 2 kommer vi att efter litteraturgenomgång och diskussioner att lägga upp ett förslag till anpassad lokal uppföljning av diabetespatienterna beroende på subgrupp.
I förlängningen ser vi möjligheten att prospektivt följa denna kohort, liksom tillkommande nyinsjuknade patienter, för att beskriva utfallet. Detta projekt är ännu inte färdigställt och ingår inte i denna projektansökan.
Etisk frågeställning
I delstudie 1 kommer enbart en journalgenomgång att ske. Detta påverkar inte den enskilde patienten. Patienterna kommer att informeras på vedertaget sätt om studien och kommer att ha möjlighet att avstå från att delta.
Delprojekt 2 innebär i förlängningen möjligheter till interventioner, tex ökad/minskad frekvens av kontroller. Detta kan potentiellt innebära risk för få kontroller med risk för sämre diabeteskontroll, eller procedurrelaterade komplikationer (såsom hematom efter blodprovstagning).
Ansökan till etisk prövning av projekten hos regional forskningsetisk kommitté, är under utarbetande.
Patientnytta
Genom att individanpassa uppföljningen kan komplikationer till diabetes såsom njursvikt, ögonkomplikationer och nedsatt cirkulation förhindras eller debuten fördröjas. Detta ger stor påverkan på patientens livskvalitet och kan spara stora resurser för sjukvården och samhället. Genom att anpassa hur ofta och vilka kontroller som görs, kan tid och resurser allokeras till de som behöver det bäst. För patienter som faller inom en lågrisk-grupp för komplikationer kan det innebära färre kontroller, med de vinsterna i tid och minskad hospitalisering om det medför.
Poster 7
Dietisten -en outnyttjad resurs? Sveriges största barndiabetsemottagning följer inte rekommendationer om dietisttäthet.
Elisabeth Jelleryd, Karin Lindau, Eva Örtqvist, Ulrika Käck, Anna Lena Brorsson, Anna Lindholm-Olinder.
Bakgrund
Dietisten har en central roll i diabetesteamet vid utbildningen av barn med typ 1 diabetes och deras familjer om kostens påverkan på blodsockret och optimal insulindosering till måltider. Internationella och nationella riktlinjer som beskriver kostbehandling vid pediatrisk diabetes rekommenderar en dietist per 200 patienter och årliga uppföljningar. Utvärdering om riktlinjerna följs eller har effekt saknas.
Syfte
Jämföra dietisttäthet på barndiabetesmottagningarna (Huddinge och Solna), Astrid Lindgrens Barnsjukhus (ALB) med rådande riktlinjer samt beskriva hur många och vilka patienter med diabetes (duration >3 mån) som får besök till dietist
Metod
ALB adderade ”Besökstyp” (läk/ssk/die) som en valbar variabel i Nationella diabetesregistret (NDR) i maj 2019. Samtidigt fick diabetesdietister på ALB tillgång att registrera sina mottagningsbesök. Alla enskilda besök till dietist på patienter 0-18 års ålder registrerades mellan 1 juni 2019 och 31 maj 2020. Besök vid debut eller gruppbesök registrerades inte. Deskriptiv statistik beräknades i SPSS. Proportioner redovisas för alla besök (n= 1167) till alla patienter med diabetes. Jämförelser mellan grupper som fått träffa dietist mot de som inte fått det redovisas för diabetes typ 1 (n=1045).
Resultat
1167 patienter med diabetes hade besök på ALB under angiven tidsperiod, 242 (20,7%) av dessa träffade dietist och 48 (4,1%) hade >1 besök. ALB har 2,1 dietisttjänst som arbetar mot barndiabetesmottagningen, vilket motsvarar 1 dietist/556 patienter och 36% av rekommendationen.
Gruppen som träffade dietist var yngre (11 vs. 12 år, p=0.002) och hade pennbehandling i högre utsträckning (37% vs. 27%, p=0.014.). Ingen skillnad i kön, HbA1c eller BMI SDS kunde ses.
Diskussion/Klinisk implikation
Siffrorna över antal besök är sannolikt lägre pga Covid-19 pandemin som innebar färre besök under en period våren 2020, dock bör proportionen dietistbesök inte påverkas.
Barndiabetesmottagningarna på ALB följer inte rådande riktlinjer gällande dietisttäthet eller årliga uppföljningar. Det är av intresse att undersöka dietisttäthet på nationell nivå och att dietistbesök registreras i NDR då möjlighet att träffa dietist bör ses som en kvalitetsvariabel. Denna studie framhåller vikten av att i teamet diskutera hur dietistens resurser fördelas för att utnyttjas optimalt samt undersöka eventuella effekter av att barn och ungdomar med diabetes typ 1 inte årligen träffar dietist.
Poster 8
Perceived benefits of Actiste Diabetes Management as a Service (ADMS) for insulin-treated type 2 diabetes patients and healthcare providers
Elisabeth Malm, Ghassan Darwiche, Linda Brant-Lundin, Dragan Zdravkovic
Background.
Type 2 diabetes (DM2) is a serious condition with frequent comorbidities. Treatment goals for DM2 are not reaching target levels set by the National Board of Health and Welfare in Sweden. Actiste Diabetes Management as a Service (ADMS) is a unified and integrated all-in-one solution for the management of insulin-treated diabetes. It includes a combined glucometer and digital insulin pen and a communication module that shares data with an associated smartphone app.
Objective.
To evaluate the user experience and perceived benefits of ADMS vs currently used diabetes management tools in Swedish patients with insulin-treated type 2 diabetes (ITD2) and their healthcare providers (HCP) and to assess the impact that ADMS may have on everyday life by using a validated questionnaire MedTech20®1 , a generic method measuring patient benefits when using any kind of medical device.
Methods.
17 ITD2 patients aged 18-75 years were recruited from 2 primary care centers in southwestern part of Sweden. Patients and 2 HCP were asked to answer web-based questionnaires before and after using the ADMS service for 90 days. The survey evaluated user experience and patient-perceived benefits of ADMS vs current aids. Feedback was rated based on 5 levels: Excellent (5), Very good (4), Good (3), Not so good (2), Poor (1). Patients in addition answered MedTech20®1 questionnaire.
Results.
82% of patients rated the ADMS as 5-3, with no poor ratings. HCP rated the ADMS as 4-3. Patients rated blood glucose (BG) measurements, insulin injections and overview of BG and injected insulin dose over time as 100%, 82%, 94% and 94% respectively in category 5-3 (no poor ratings). HCP rated added patients’ value and improved diabetes knowledge as 4. 94% of patients rated ADMS ability to remind them to take insulin, identify missed insulin doses, and increase their understanding of diabetes, and 88% to engage them in their diabetes management, as 5-3. HCP rated ADMS provision of a better overview of injected insulin as 4 and contribution to a more effective clinic as 3-4. Patients indicated poor ability for their present aids to help them remember to take insulin (16%), identify missed insulin doses (26%) and engage them in their diabetes treatment (21%). 82% of patients would recommend ADMS to an ITD2 relative or friend. Within MedTech20®1 questionnaire all attributes in the domain “Sense of security” obtained high or very high scores. “Perceived safety” and “Sense of control of the condition” obtained the highest scores, 94% and 88%, respectively, when the answers “Agree”, “Agree a lot” and “Completely agree” were combined.
Conclusion. Having reliable and objective data is a prerequisite for proper clinical decisions. ADMS enables a user-friendly overview of important patient data adding perceived benefits for both ITD2 patients and their HCP. Further studies should evaluate the impact of ADMS on treatment results.
1. Lesén, Eva, et al. “Exploration and preferential ranking of patient benefits of medical devices: a new and generic instrument for health economic assessments.” International journal of technology assessment in health care 33.4 (2017): 463- 471